Texter

Som en del av undervisningen i SO där fokus just nu ligger på Historia och den svenska stormaktstiden finns nu sidan Tidsresan. På den publiceras de berättelser som eleverna i klassen skriver utifrån egenskapade rollfigurer som de använder sig för att uppleva de dramatiska händelser som följde under åren då Karl XII var kung över Sverige.

Rummet

I svenskan har klassen fått skriva en text utifrån målningen Interiör med fiollåda av Henri Matisse. Inledningsvis fick klassen berätta vad den såg i bilden. Vi pratade om föremålen, färgerna, känslan, stämningen, väder, årstid och till slut vem som kan tänkas bo i rummet. Efter att vi samtalat om detta fick alla göra en rums- och personbeskrivning och de som ville fick läsa upp valfri del av det skrivna eller hela texten. Under nästa lektionspass tog vi upp vad de hade haft med i sina beskrivningar. Eleverna berättade gärna vad de haft med och för att alla goda idéer skulle komma alla till användning fick några i klassen anteckna på stora blädderblocksblad. Avslutningsvis gick vi igenom en texts tre indelningar: inledning, huvudtext och avslutning.

Äntligen blev det dags att börja skriva, med krav på att texten måste innehålla en personbeskrivning och en beskrivning av rummet. När alla skrivit en inledning fick klassen sitta två och två läsa upp sin text för varandra. Här var det viktigt med gensvaret, att man som lyssnare påpekar det som är bra och det som behöver utvecklas. Med hjälp av gensvaret får eleverna möjlighet att bearbeta sina texter utifrån egen värdering och andras råd. Vissa i klassen har läst upp sina texter flera gånger för olika klasskamrater medan andra gjort det en gång. Att arbeta med en text på detta sätt kallas för processkrivning.

I väggarna på mitt rum.

Johan vaknade, slog upp ögonen och ljuset från fönstret reflekterades i hans blå ögon. Han klev raskt ur sängen och tog på sig blå jeans och en röd tröja, samtidigt som han formade sitt rufsiga blonda hår. Johan skulle flytta till sin pappa i två månader medan hans mamma var på en affärsresa i England.

Johan gick ut i köket och såg att hans mamma redan var uppe och hade gjort frukost till dom. Johans mamma satt och åt. Hon tog en paus från ätandet och sa glatt:

- God morgon, din sjusovare.

- God morgon, svarade Johan sömnigt.

- Här, ta lite frukost, sa Johans mamma.

Johan satte sig ned på sin köksstol vid bordet och hällde upp tevatten i en grön mugg som redan stod på bordet, Sedan bredde han en smörgås. Johan kände sig mycket glad för att komma till pappa ett tag men han kände också att han kommer att sakna sin mamma.

Undrar hur det kommer vara hos pappa tänker Johan för sig själv.

- Ska det bli kul att träffa pappa? frågade Johans mamma.

- Ja, verkligen! Det var så länge sedan jag träffade honom.

Efter att dom ätit färdigt gick Johan upp till sitt rum för att hämta sina saker som han hade packat dagen innan. När han kom ned väntade Johans mamma där. Hon tog kofferten ifrån honom och började gå till busshållplatsen. Dom sa hejdå när bussen kom och sedan åkte Johan. Han åkte förbi stora ängar men också stora städer som Stockholm. När Johan kom fram så stod Johans pappa där!

- Hej pappa! skriker Johan och springer fram och kramar honom.

- Hej Johan! svarar han.

Å vad det kändes kul tänkte Johan. Pappa var sig lik.

Dom packar in Johans grejer i bilen och sedan åker dom iväg. Efter ungefär tio minuter var dom framme vid huset. De pratade hela vägen om vad som hade hänt. Johans pappa sa att Johan hade blivit så stor.

Det var ett stort vitt hus dom kom fram till med stora fönster, två våningar och en källare Johan fick sitt rum längst ned. Klockan var redan åtta på kvällen så det fick bli en sen middag och sedan gick Johan och la sig. Det hade varit en lång dag så Johan var väldigt trött.

När Johan vaknade var klockan halv tre på natten. Han kunde inte sova.

Johan kollade runt i rummet och kom på att han aldrig kollat vad som fanns i där. Johan klev ur sängen och inspekterade rummet. Det fanns en bokhylla som såg dammig och gammal ut. Det var bara några få böcker i den. Det fanns också ett skrivbord och en liten tv där nere. Johan bestämde sig för att kolla vilka böcker som det fanns i bokhyllan. Det fanns inte några bra böcker fast på en av dem mittersta hyllorna fanns det en liten brun träask.

Undrar vad som är i den? Tänker Johan. Jag tar nog och öppnar den.

Inuti asken låg det ett brunt gammalt papper där det stod

Till Hans

Jag har gömt pengarna i väggen. Jag tror att polisen kan komma och ta mig när som helst så när du hittar den här lappen slå ner väggen i det vänstra hörnet 1,37 m upp på väggen.

Tills vi möts igen

//Lorten.

Va? skrek Johan överraskad.

Det kan inte vara sant, det första som händer när jag kommer hit är att jag hittar den här lappen. Jag måste berätta för pappa!  När han kommit upp till sovrummet så hörde han pappa snarka högt.

–  Pappa! Pappa! Vakna, du kommer inte tro dina öron!

– Va? svarar han sömnigt samtidigt som han gäspar.

– Pappa, kolla bara på den här lappen,

Han tar fram den och viftar med den. Efter ungefär tio sekunder säger han

- Nä det kan inte vara sant gå och sov istället.

- Pappa kan vi inte borra ett hål i vägen då? så får vi se?

- Okej då, vi får göra det imorgon bitti. God natt gå ned och sov nu.

Lugn gjorde Johan som hans pappa hade sagt. Han somnade gott och drömde om värdefulla skatter. När vi lämnar in pengarna så kanske vi kan få en riklig hittelön.

Det första han gjorde när han vaknade var att springa ut till köket, där hans pappa redan stod och gjorde frukost.

- God morgon!

- God morgon, svarade Johan ivrigt.

- Vad vill du ha till frukost?

- Jag är inte hungrig kan vi inte skynda på att borra hål i väggen istället?

- Va? Vad menar du?

- Ja, som du sa i natt, svarade Johan

- Ah Just det, men det får bli efter frukosten.

Johan tog otåligt lite juice och en macka och sedan gick han in till sitt rum och hämtade brevet igen och läste det drömmande. Tänk om det är en jätteskatt.

Några minuter senare kom Johans pappa in med tumstock, borrmaskin och penna.

De mätte upp till 1,37 m som det stod i brevet längst bort i det vänstra hörnet och sedan började dom borra. När de kom igenom så såg dom inte så mycket. Det var helt mörkt.

De fick ta och såga bort en liten del av vägen så dom kunde se in. En kvart senare så var det klart. Det fanns en brun portfölj där inne. Nu blir vi säkert rika tänker Johan.

- Nu ska vi se om vi kan få upp den här, säger Pappa

När han lyckas få upp den så ligger det buntar med tusenkronors sedlar där i. Båda två blir så glada att dom hoppar omkring av glädje. När dom lugnat ned sig så ringer pappa polisen.

En vecka senare så kommer det ett kuvert med posten till Johan. Det är från banken.

I kuvertet ligger det ett utbetalningskort, som det står Johans namn på.

[Namn: Johan Beck_________]

[Adress: Björkgatan 14______]

[Summa: 100 000 kr________]

– Vilken hittelön farsan!

Ett rum som förändrat ett liv

Det börjar med ett helt nytt år och en resa som förändrar hans liv. Joel är 40 år och ogift. Han är inte särskilt snygg, ingen kvinna skulle kunna falla för honom så som han såg ut. Han var lång och rätt smal, han hade små ögon och små läppar med en lång krokig näsa. Joel var inte allas andras ”drömman”. Han hade ett jobb i alla fall, Joel jobbade på en fabrik i 13 år. Han gjorde alltid så som han blivit tillsagd, han hade aldrig hamnat i trubbel på jobbet. Men ändå kändes det som om något fattades. En dag, precis som alla andra bestämde Joel sig för att göra något som skulle förändra hela hans liv. Joel sa sig från på jobbet för att resa runt i världen. Redan nästa dag gav han sig ut på ett nytt liv, eller rättare sagt … hans nya liv. Redan följande dag började Joel sitt nya liv han tog bilen tills han kommer till ett litet hotell. Hotellet är slitet, färgen på huset har nästa lossnat av helt och hållet. Han saktar ner och kör in, han parkerar bilen och tar väskorna ut och går mot ingången. Han kommer fram till receptionsdisken och ringer på klockan. Ingen svarar, han ringer igen. Precis när han ska ge sig av och trodde att ingen var där hör han tunga steg gå ner för trappan.

Vad vill du? Frågar en liten man . Jo, jag tänkte alltså hyra ett rum, bara för ikväll, svarar han. Mannen ändrar på läpparna och börjar le, Maria, kom ner vi har en gäst som tänker hyra ett rum för en kväll ropar han. En kvinna i 30-års-åldern rusar ner för trapporna i full fart. Hon har långt ljust hår, ljusa blåa ögon, hon har ett sånt där vänligt ansikte. Under ögonen har hon skrattrynkor också, hon är det vackraste Joel någonsin sett. Hon kommer fram och sträcker fram handen men han kan inte ta sin blick ifrån henne. När Joel insett att hon ville hälsa var det redan för sent. Istället nickar hon bara hon och går tillbaks till mannen och viskar något som han inte kan höra. Mannen nickar bara och säger tyst åt henne. Han får ett rum på övervåningen, det var rum 102. Han tar nyckeln till rummet och bär upp väskorna till rummet. Joel hittar sitt rum direkt, han packar upp sakerna och lägger de på hyllorna sedan somnar Joel direkt. Han vaknar upp av ett oväsen, han går nerför trapporna till receptionen för att se var han skulle kunna beställa något till frukost. Joel ringer på klockan vid disken men ingen kommer. Joel går runt och ser sig omkring men ingen är där, han ropar men inget svar nu heller. Han går ut för att se om någon är där, han lägger märke till att hans bil inte är där han parkerat den igår kväll. Joel letar i fickorna efter bilnycklarna men han hittar inte de. Joel går upp till rummet, och ser om det finns nåt brev från dem om något eller nåt sådant. Men han hittar inget brev, eller nåt han förväntat sig. Joel tittar runt omkring i hallen och ser det sista rummets dörr stå på glänt. Han går fram till rummet, och öppnar dörren försiktigt han kollar runt i rummet, det är litet och dystert. Väggarna är i mörkt lila tapeter med blommor på. Det första han lägger märke till är fiolen på sängen, han tar upp den i sin famn försiktigt och han rör på strägarna långsamt. Han börjar spela. Han kan inte sluta. Rummet fylls av musiken, han känner att allt får liv. Han spelar på fiolen allt han kan, det känns bekant på något sätt för honom även om det är hans första gång. Han njuter, han känner sig fri.
Joel fortsätter att spela, han vill inte sluta.
Joel vänder sig om och ser att mannen och kvinnan, han innan letat efter står och ser på honom, deras ögon som är fyllda med tårar och ser ut att ha så många frågor .
Han förstår inte vad som händer, har han gjort något fel nu? Vad kommer hända?
Mannen kommer fram och försöker säga nåt , men han kan inte få fram ett ord. Hans ögon är fyllda med tårar, tiden går men alla står helt stilla .
Var lärde du dig spela den låten?  Frågar mannen. Jag vet inte … svarar Joel, det kom bara av sig själv så där .. allt det här känns så bekant på något sätt viskar han som om han sagt något fel. Så det är första gången du spelar?  Frågar mannen honom. Ja svarar Joel, det är första gången. Kvinnan står tyst bakom mannen och ser på. De bestämmer sig för att slå sig ner och mannen börjar berätta allt för honom. För 40 år sedan ägde hans far det här hotellet, han var en känd fiolist. Hans far hade fått veta att han fått cancer och hade ett år kvar att leva. Så han byggde det här lilla hotellet åt sina barn så de kunde få något av honom när han skulle dö. Han hade bara några månader kvar och blev allt sämre för varje dag som gick. Tiden rann snart ut för honom … berättar mannen han pausar och ser ut genom fönstret. Han tog ett djupt andetag och fortsatte berätta,
om det var dagar, timmar eller minuter kvar visste ingen. Han kunde knappt stå på sina egna ben, men han var så envis och bestämt sig för att göra ett sista uppträde innan han kunde somna in för gott. Han bjöd alla han kände, familj, vänner alla var samlade i denna stund. Då han skulle göra sin sista önskan i livet. Efter allt han gått igenom så fann han äntligen sin ro. Jag själv, stod där helt förstummad. Jag hade aldrig hört honom spela på ett sånt vis, så som du spelade. Han stod på scenen och spelade, i timmar. Han njöt, han hade gjort sitt. Redan nästa vecka dog han.
Tårar rinner ner för mannens kinder, han torkar sig om näsan och fortsätter att berätta. ” Han såg lugn ut, han hade hittat sin sak i livet, han var lycklig . ” Han ser sig mannen framför honom, och han känner lugnet igen. Friheten han känt när han spelat för första gången. Mannen går ut ur rummet och tar fiolen med sig. Han följer efter honom, han stannar upp vid att mannen räcker fram fiolen till honom. Joel förstår vad han menar, han tar fiolen i sin famn och sluter ögon och spelar. Ja, äntligen har han hittat det.

Hans nya liv..

Rum tvåhundranio

Ett skrik hörs och sen är allt tyst. Rummet är tomt. En fyraårig flicka försvinner från ett hotell i Dublin, ingen vet var den lilla flickan är, vissa säger att hon blivit kidnappad, andra säger att spöken har tagit henne. Hon är borta. Hon har varit borta i sju år.
”Ett rum tack”, sa Laura och tittade sig om i den lilla lobbyn

Laura är en kort liten pratglad tjej på nitton år, hon har precis flyttat hemifrån och ska göra sin första resa ensam.

”Är fröken ensam?” frågade receptionisten på dålig bruten engelska, och ett stort leende hade han.

”Ja, det är bara jag” säger Laura och ler.

”Tyvärr har vi bara ett ledigt rum och det har inte använts på sju år” berättade receptionisten.

”Okej, men det gör inget, jag tar det rummet” sa Laura.

Receptionisten stirrade på Laura, Laura tittade frågande på receptionisten. Varför stirrade han så på henne? Hade hon sagt något konstigt? Anledningen till att han än stirrade på henne skulle hon ha rummet.

”Blir det något rum?” frågade Laura lite irriterat.

”Självklart, andra våningen och så rum tvåhundranio” säger han och ler.

Laura gick upp på andra våningen och letade efter rum tvåhundranio. Hon gick längst med korridoren och kollade siffrorna som stod på varje dörr, men inget rum tvåhundranio hittade hon. Korridoren var till en början väldigt ljus, med lampor i taket och på väggarna här och där, men ju längre hon gick blev det allt mörkare och mörkare. Laura fortsatte gå i korridoren, nu hade hon kommit till den sista dörren i korridoren och på dörren fanns siffrorna två, noll och nio. Laura låste upp och gick in i rummet, hon började packa upp sin väska och när hon var klar la hon sig sedan på sängen.

En timme senare ringer hennes mobil, hon tar upp den och svarar med en gäsp innan hon börjar prata.

”Hej det är Laura” säger hon och gäspar.

”Hej gumman det är mamma”

”Oj, hej mamma, jag tänkte ringa men så la jag mig på sängen och somnade” säger hon trött

”Det är helt okej, jag ville bara kolla att du är framme” skrattar Lauras mamma

”Jag är framme nu som du kanske förstår, somnar på sängen, haha” skrattar Laura

”Ja, jag förstår det. Nej du Laura, nu måste jag jobba, hej då” svarar hon

”Hej då mamma” sa Laura

Laura lade på. Hon bestämde sig för att ta en promenad i stan och sedan gå någon stans och äta middag. När Laura gick förbi receptionen stirrade receptionisten på henne, igen. Vad var det med receptionisten som gjorde att han stirra så mycket på henne? Var det konstigt att bo i ett rum som inte använts på sju år? Laura förstod inte.

Efter att ha ätit middag var Laura tillbaks på sitt hotellrum. Lauras rum var ganska stort, det fanns två stolar, ett bord, en fåtölj, några tavlor, en liten balkong och såklart en säng. Rummet i sig var ganska speciellt, det kändes så sorgset på något sett. Hon öppnade en byrålåda, som stod bredvid sängen, i byrålådan låg en liten dagbok. Hon tog upp dagboken och granskade den noga, den var svart och avlång, den såg väldigt orörd ut, som om ingen hade rört den någonsin, hon öppnade försiktigt boken och på första sidan stod det Tillhör Anna Henriksson, Laura vände sida och läste den lilla fina handstilen, Kära dagbok. Idag har mamma och pappa bråkat om mig igen, jag gömde mig då i garderoben. Jag har varit med Rolf idag, han är så snäll mot mig, han bjöd mig på kakor och saft. Men sen kom pappa och hotade Rolf att döda honom om han träffade mig igen. Pappa tror att Rolf vill kidnappa mig, men jag vet att Rolf aldrig skulle göra det! Sen har jag också haft mina konstiga visioner idag, mamma och pappa tror att det är något fel på mig och vill skicka mig till en doktor, jag har pratat med Rolf om det och han säger att jag är en gåva till jorden. Men nu måste jag sova, annars blir mamma arg. God natt, Laura ryste till, hon frös, det kändes som om någon hade öppnat ett fönster, men fönstren var stängda. Laura fortsatte läsa i dagboken, för varje dag som gick i dagboken blev allt hemskare för Anna. Laura kunde verkligen inte släppa taget om dagboken utan läste i den för det mesta hela tiden.

Laura gick ner till receptionen för att fråga om Rolf jobbade kvar på hotellet, det hade visat sig senare i dagboken att Rolf hade jobbat som vaktmästaren på hotellet året då Anna bodde här.

”Ursäkta mig” harklar Laura när hon kommit till receptionen

”Kan jag hjälpa till?” undrar receptionisten

”För några år sen jobbade det en vaktmästare som hette Rolf här. Jobbar han kvar?”

”Gamle Rolf, ja han jobbar här än. Känner du honom?” skrattade receptionisten

”Inte direkt, men jag skulle vilja prata med honom” svarade hon.

”Jag ska se vad jag kan göra” sa receptionisten och log mot henne.

Receptionisten ringde några samtal och kollade lite papper som såg ut att vara en lista över vilka som var kvar på hotellet och vilka som gått för dagen, så Laura fick vänta, efter en liten stund var receptionisten klar.

”Rolf kommer när som helst, slå dig ner i någon fåtölj där borta” säger receptionisten och pekar på några fåtöljer.

Laura nickade och gick och satte sig i en av fåtöljerna som stod lite längre ifrån de andra. En äldre man kom och satte sig mitt emot Laura, han tittade på henne.

”Är det problem med lampan på ert rum fröken?” frågade mannen.

Laura antog att mannen som satt mitt emot henne måste vara Rolf.

”Nej, inga som helst problem alls” svarade Laura

”Varför söker då denna unga fröken upp vaktmästaren?” frågade han.

Laura la dagboken på det lilla bordet, han stirrade häpet på Laura.

”Hur är det möjligt? Var hittade du den?” frågade Rolf häpet.

”Jag hittade den i min byrålåda bredvid sängen. Sista inlägget är till dig” sa Laura och nickade mot boken.

Rolf slog upp sista sidan och läste. De pratade en hel del om Anna och Rolf förklarade vad som hänt med henne.

”Året var nittonhundra sjuttiosex då Anna bodde här med sina föräldrar, jag pratade och var ofta med henne, eftersom hennes föräldrar ofta bråkade. Jag var med henne ungefär varje dag tills hon dog då hon var fjorton år” berättade Rolf

”Dog hon?” viskade Laura

”Ja, ingen vet riktigt hur. Vissa säger att hon blev mördad andra säger att hon begick självmord” suckade Rolf tyst

”Du blev hennes bästa vän…” sa Laura försiktigt

”Blev jag?” frågade Rolf förvånat

”Mhm, hon hade tydligen inte så många vänner skriver hon” berättade Laura

När Laura var tillbaka på sitt rum satte hon sig på sängen när hon plötsligt hörde en knackning på dörren, hon gick för att öppna men dörren var låst, den gick inte att öppna. Laura fick lite panik. Hon började höra konstiga ljud, en flicka som skrek och grät, knackningar och röster, Laura blev vettskrämd och ännu mer panik fick hon, allt blev bara värre och värre för henne. Laura bankade på dörren och skrek, men ingen verkade höra henne. Hon skrek och skrek men ingen verkade höra henne nu heller. Laura sjönk ihop på golvet och började gråta, flicka som hon hörde skrika och gråta började försvinna. Tillslut vart det alldeles tyst, Laura torkade tårarna och tittade sedan ut mot balkongen som var mitt framför henne. Hon reste sig upp och gick mot sängen när hon plötsligt skrek till.

Nästa dag kom en städerska för att städa på rummet, när städerskan kom in i rummet hittade hon Laura på golvet. Död.

RUMMET
Det började med en man som hette Jhon Mckiean han är 38 år medel lång och jobbar nattpasssom polis. Jhon har ett sinne för humor och älskar att skämta. Hans mamma var en berömdsångerska, hon hette Jennifer Mckiean och var en av dom kändaste sångerskorna.

Han en fru som heter Rachel Mckiean och tre döttrar som heter Britney, Brook och Miley. Rachel är 36, Britney är sju år, Brook är tolv år och Miley som är fyra år. Alla bor i en stor villa vid Miami beach. Barnen går i en skola som heter Easthigh Highschool och Rachel jobbar inom mode på Teenvouges mode tidning. Alla i familjen har ett gemensamt intresse och det är att vara på semester. Efter familjen kommit hem från semestern i Göteborg så var det dags att börja jobba. Det var nu det hemska började!

Fredag den 20 september kl. 22:00. Det var dags för Jhon att börja sitt pass. Hans kollega som skulle åka med honom var hans bästa vän från highschool, Robert Pattison. Dom åkte sakta ut ur garaget, det var Jhon som körde. Efter att dom åkt runt en timme fick dom ett larm precis när dom var vid Beverly Hills. Det var ett akut alarm som var på 24:th Marketstreet som ligger 50 km från Beverly Hills. Det var ett bråk på gång och  det ingick pistoler så någon kunde bli dödad.

När Jhon och Robert var framme vid den gamla övergivna gränden så fick Jhon en flachback.

Han kom ihåg att det var här hans pappa blev mördad efter att ha kommit ut från en opera. Det hände när Jhon var sju år så ända sen dess har han inte tänkt på honom. Jhon hoppade till för han hörde ett skrik i sitt huvud och det var hans pappa. Efter händelsen har Jhons dröm om att bli polis och lösa brott mitt på natten. Mitt i drömmen hörde han en smäll och den här gången var det inte i drömmen.

Både Jhon och Robert hoppade till. Det var någon som sköt med en pistol. Jhon satte på sirenerna och åkte längst den mörka långa gränden tills dom kom fram till brottsplatsen. Det var fem killar i 20års åldern som höll på att bråka och två av killarna tog upp pistolerna och hotade varandra, men när Jhon och Robert kom så stannade alla upp för ingen kunde fly på grund av stenmurarna. Det var på väg två polisbilar till så man kunde sätta killarna i olika bilar, men precis när deras kollegor var nära så var Robert ensam med killen som hade pistol, och Jhon var med dom andra i bilen.

Efter en stund hörde Jhon en mansröst som skrek. Han låste in dom fyra killarna i bilen och sprang till Robert. Jhon såg förskräckt ner på marken där både Robert och en kille låg döda. För efter att killen skjutit Robert så sköt han sig själv. Det var hemskt men så var det. Efter några veckor var redan Robert begravd och Jhon hade utsätts till polischef. Lilla Miley var gladast av alla för hon hade fått ett eget rum med utsikt över havet och den hade hennes favorit färg på väggarna, dom var rosa.

Miley fick bestämma vad hon ville ha för möbler så hon valde rosa möbler. Lilla Miley fick ett skrivbord, en säng och en spegel som hon kunde ha över sin byrå.

Det Tomma Rummet

En kväll bestämmer sig Harold och Sandra Flatherly att åka till Medelhavet. Harold ät kring 1,83 och har kort blont hår. Han gillar att vara med Sandra och med kompisar. Han har piké tröjor och jeans eller shorts till knäna. Sandra har hår ner till armvecken och det är brunt. Hon gillar att ha kjolar och klänningar. Det bästa hotellet de hade råd med var nästan nergånget.  När de bokade rum så var bara ett bokat, rum 104. De bokar rum 105 tänkande att lite sällskap vore trevligt. Men det hörs inte ett ända ljud rummet är tyst. Man skulle kunna höra en nål slå i marken.

En dag ungefär vid tolvtiden när paret är ute och går träffar de på gamla bekanta först Carlos som de träffade i London. Carlos är kring 183 centimeter lång och har kort, glansigt brunt hår. Carlos är målvakt i det spanska strandfotbollslandslaget. Som privat person är han lugn och är med kompisar, som Harold. Carlos undrar nyfiket vilket hotell de bor på.

- Det nergångna.. ,svarar Harold tungt.

- Jaha men det är ju bara utsidan annars är det väl bra? frågar Carlos uppmuntrande.

- Ja, det är det faktiskt, säger Harold lite gladare.

- Vi ses någon gång måste kila vidare.

Så gick han. Harold och Sandra gick vidare dem med. Tillslut kom de till en marknad med vita hus runtomkring. Där träffade Sandra en bekant från Wales. Heather Owens.

- Hej!

Ropar Sandra förväntansfullt, hoppandes på att Heather kommer ihåg henne.

- Hallå, hallå, säger Heather när hon ser Sandra och Harold.

- Vad gör du här i det soliga Spanien Heather? frågar Sandra glatt.

- Har ett jobb som läkare här. Vad gör ni här? Semester förmodar jag?

- Alldeles rätt.

- Nå var bor ni?

- Det lite dåligare hotellet, rummet bredvid är tyst som att ingen bor där.

Stönar Sandra ut.

- Jaha.. Rummet verkar vara tomt på möbler eller något genom fönstret ser man inget.

- Tittar du in i fönster?..frågar Harold förvånat.

- Nej man kan se det från en backe i närheten, svarade Heather.

Heather och Sandra pratade vidare. Den stora extrema värmen tryckte på rejält. Harold började bli rastlös och törstig. Han blev lite yr och vimsig. Allt blev suddigt..

- Hämta vatten vemsomhelst han svimmar!

Ropade Heather med lite rädsla i rösten.

En kille som var blond kanske 167 centimeter hämtade vatten från en kran men det blev varmt. Sandra såg att någon sålde luktsalt, det fick duga. Hon köpte en flaska, 3.5 Euro per styck var väl inte billigt, men en person hade svimmat och det var hennes man så det fick duga.  Heather ryckte åt sig den och lade den så han överläpp så han andades in det. Harold vaknade till. Sandra blev överlycklig. Hon köpte en läsk. Den var fortfarande lite kall. Harold drack den snabbt. De tog en taxi hem så Harold fick vila. I deras gröna minikyl som ingick så lade Sandra vatten kolsyrat och vanligt vatten. Sedan vilade de båda ganska länge. Vid tre över sju så hördes ett ilsket vrål det var inte ägaren utan ägarens son Andrés. Men jeans och en halv knäppt lilagul randig tröja rusade Harold in dit. Alla möbler var borta. Heather såg inte fel. Andrés stod förstenad av ilska.

-         Jag visste det, mumlade han argsint och tyst för sig själv.

Harold såg något på golvet.

- Titta här! ropade han till Andrés.

- Det är nog från fåtöljerna eller sofforna.

Spekulerade Andrés som fortfarande var arg, kanske lite argare.

- Detta är ju över drivet inte ens gardinerna finns ju kvar. Gardinstängerna är ju också borta, sade Harold till Andrés.

- Vi följer spåren tillslut så måste vi hitta bovarna! sade Andrés bestämt.

De gick ut på balkongen och försvann. Men så såg Andrés träbitar på marken. De gick ner och kollade närmare. Det var samma material som från hotellet. Andra bitar som var från hotellmöblerna hittade de också. Tillslut så var de utanför stadens gränser. De såg små skjul. Och personer i ”fattigmans kläder”, det var nog en ”luffarstad”.  De hittade möblerna men lät luffarna behålla möblerna. Tillslut fick media reda på att hotellet inte tog möblerna utan lät luffarna behålla dem. De skrev en artikel om det. ”Fattigt hotell ger luffare möbler” blev rubriken. Hotellet fick en bra rykte så bokningarna kom in en efter en. Men Harold och Sandra höll sig utanför.

ENSAMMA FLICKOR HEMMA

Det var en vacker dag ganska solig. Det handlar om att två systrar ska stanna själva hemma. En heter Selin och är 15 år och andra är Selena som är 16 år de bor med sina föräldrar. Pappa och mamma skulle åka till jobbet de skulle komma hem kl:12.00.Pappa jobbar som tandläkare och mamma på ett sjukhus. Då gick mamma och pappa till jobbet och flickorna stannade hemma. I deras hos har de en pool, en studsmatta.

-Vad ska vi göra? frågade Selin till sin stora syster Selena.

- Jaa, vi kan simma en stund, svarar Selena.

- Ok det är en bra idé, sa Selin.

Då gjorde de det, de lekte, hoppade de simmade två timmar. När de hade gott från poolen så gick de in till sitt hus och klädde på sig. Efter det Gick de och hoppade studsmatta. De hoppade ganska länge de hoppade en timme.

- Ok, kan vi baka någonting tillsammans, sa Selena glatt.

- Jaaa det gillar vi, då gör vi det, svarar Selin. De bakade muffins. När de var klara att baka så satt de tillsammans vid bordet och åt.

- Mmm vad gott, säger Selin och njöt av muffinsarna.

-Åh nej, det börjar att regnar, sa Selena förvånat.

- Å vad tråkigt, instämde Selena.

- Oj vad läskig det börjar att åska mycket, konstaterade Selin.

- Jag hoppades att våra föräldrar skulle vara hemma när det åska.

-  Special när det är den här åskan säger Selena en aning rädd.

- Kom vi går upp och tittar på en rolig film tillsammans, föreslår Selin.

- Ja, vi gör det svarar Selin. Systrarna tittade på en rolig film som skulle få flickorna andra tankar.

- Å det ringer i telefon, säger Selena det är  mamma.

Selena svarade .

- Mamma, sa Selena.

- Hej hur mår ni, sa  mamma till flickorna.

- Vi är rädda för att det regnar och åska mycket, sa Selena.

- Oj men kan ni klara er, sa mamma.

- Ja visst självklart föreslår Selena.

- Ok bra, sa mamma men ok mina flickor jag måste lägga på om det är nåt ring mig.

- Ok mamma, sa Selena, hejdå.

- Selin frågade till sitt stora syster Selena att vad, sa mamma. Selena berättade vad hon sa.

Flickorna satt ingång filmen igen och fortsatt titta.

De hade så rolig de skrattade mycket. När filmen var slut tittade de på fönstret. De hörde nåt att någon knackade i dörren så bada systrarna gick till dörren och kollade. De öppnade inte för att det var någon som de inte kände vem det var. Men de öppnade en då inte. Så flickorna gick upp igen till sitt rum. När systrarna skulle kolla på fönstret så gick gubben runt i huset.

-  Men vad gör han säger Selena.

- Han kanske vill gå in på nåt sätt undrade Selin.

- Ja kanske är det, svarar Selena.

- Sen så gick gubben till källaren den låg 10m från huset. Bada flickorna såg på fönstret vad han gjorde något men de såg inte vad.

- Det här är inte rolig längre, säger Selena.

- Nej det vet ja svarade Selin. Selena tänkte att det är bättre ringa mamma och säga vad som håller på att hända. Så då gjorde Selena det till sin mamma. Mamma blev orolig när Selena sa det. Mamma sa att hon skulle säga till personalen om hon får sluta lite tidigare sa hon till sina flickor. Selena satt högtalaren för att Selin skulle höra och hon skulle inte behöva säga det mamma sa tänkte Selena. När Selena pratade klart med sin mamma så ringde Selena pappa och berättade alt som hände för att han skulle förstå. Så pappa blev också orolig. Han sa till sina flickor att han skulle försöka komma hem tidig.

Tjejerna blev en då lite glada. När gubben gick ut från källaren så såg flickorna att han hade en ryggsäck i handen.

- Jag är rädd säger Selin.

det lugn alt kommer gå bra vara om mamma och pappa kommer hem i tid så är alt bra svarar Selena.

Selin höll Selenas hand för att hon var rädd, för att det inte ska hända nåt.

Gubben gick till deras hus och kastade en sten i fönstret så att det skulle gå sönder för att gå in huset. Selin och Selena har en hemlighet under sängen som de kan gömma sig och ingen kan hutta de. Så då gick bada under sängen. Han gick in i huset och när han gick in så skrev tjejerna en meddelande till sin mamma och pappa. Först så gick mannen in i tjejernas rum och tittade överallt.

Efter det så gick till mammas och pappas rum. Han tittade överallt och också i kläderna och där hittade han mycket pengar och en spargris också med pengar. Så han tog pengarna och stoppade in i pengarna ryggsäcken som han hämtade. När han skulle ut så kom polisen. Han gick till fönstret för att han skulle  hoppa ut och då gjorde han det när han var nere i marken så kom precis polisen och tåg honom det var otur för honom Polisen tog manen till bilen.

Mamma kom och gick in i huset. Mamma ropade på sina barn och då gick de ut. Tjejerna sprang till mamma och gav en stor kram systrarna vad så glada att mamma var hemma Efter det kom pappa och gav en stor kram till flickorna.

Mamma, pappa och bada systrarna gick till polisen. Polisen sa att manen ska hamna i fängelset. Polisen tog pengarna från manen och gav det till föräldrarna och de blev så glada att få sina pengar tillbaka.

-Är ifred nu, frågade Selin.

-Ja, det är ni, sa polisen.

Systrarna blev glada att han skulle hamna i fängelse.

Men ok då går vi och bra jobbat flickorna sa polisen att ni klarade det själva sa han.

- Ok hejdå sa tjejerna. Familjen gick in till huset.

Mamma lagade mat och pappa och systrarna satt vid bordet i köket och berättade alt som hände.

- Vad smarta ni var att ni gömde er under sägen i er hemlighet sa mamma.

- Jup det är vi instämde bada flickorna glada.

- Vad blir för mat frågade Selin till sin mamma.

-Det blir spagetti sa mamma.

- Jaa, sa bada flickorna.

- Blev ni skada instämde pappa.

- Bada flickor sa nej vi mår bra det var att vi var rädda.

- Ok sa pappa det är bra. När mamma gjorde klart sin spagetti så satt alla i vid bordet och åt. Alla familjen var glada.

-Mmm vad gott mamma spagetti var säger Selin.

Å tack mina flickor glad mamma.

- Nästa gång vi vill inte stanna själva hemma när det åskade om vi ska stanna själva hemma så ska vi stanna med en vacker dag sa selena.

- Ja det är sant sa Selin till mamma och pappa.

för att när det regnar och åska då man blir rädd, instämde Selena.

Ok,ok, vi ska föröka göra så svarar mamma.

Rösten i rummet

Isabella sitter i sitt rum och spelar fiol, Isabella är 16 år och bor i Stockholm i en liten
lägenhet. Isabella har bara en mamma, hennes pappa dog när hon var fyra år. Han dog i en bil krasch. Isabella älskar att spela fiol och hon älskar att sjunga. Isabella har kolsvart hår, bruna ögon, hon har en blå tröja, svarta jeans & en svart kofta på sig.

Allt började med en kall vinterdag i november. Isabella sitter i sitt rum och spelar fiol, hon
sitter i en fåtölj nära balkongen. I hennes rum har hon ett bord med en spegel. Hon har fina dekorationer på väggarna.
Om man går ut till balkongen så kan man se en strand. Det är en väldigt fin strand, med massor av människor. Isabella lägger sin fiol i fodralet och går ut till köket.
- Hej mamma säger hon glatt
- Hej gumman svarar hennes mamma
- Har vi juice? frågar Isabella
- Japp.
- Okej.
- Du, jag ska ut ikväll och träffa min kusin så jag kommer inte hem förrän klockan elva säger
Isabellas mamma.
- Jaha okej. Hur mycket är klockan nu? frågar Isabella
- Klockan är fyra, jag går om en halvtimme säger hennes mamma
- Okej.
Isabella går in på sitt rum igen, hon sätter sig på balkongen.
Hon sitter och tänker, hon tänker på att när hon blir stor vill hon bli en känd fiolist. Hon har många tankar om det.
Hon kollar ut och ser massa folk på stranden, barn som badar, folk som sitter och solar.
- Jag går nu! ropar Isabellas mamma
- Okej, hejdå! ropar Isabella tillbaka
- Hejdå! svarar hennes mamma
Nu var Isabella ensam hemma. Hon sätter sig på sängen och gör sina läxor, plötsligt hör hon ett konstigt ljud, det låter som rinnande vatten. Det hörs från grannen fast hon vet att grannen är bortrest. Hon går ut från sin lägenhet och ser att grannens dörr är öppen. Hon öppnar dörren och går in.
- Hallå!? ropar Isabella
Inget svar. Hon går till vardagsrummet. Sen till toaletten, det rinner vatten från kranen och det är mycket vatten på golvet. Hon stänger kranen.
- Skumt säger hon för sig själv
Vinden blåser in i rummet. Hon går till fönstret och stänger det.
- Väldigt skumt säger hon för sig själv igen.
Plötsligt hör hon någon viska i hennes öra: Döden är framför dig viskar rösten. Hon kollar runt sig men ingen är där, hon börjar bli rädd. Rösten viskar i hennes höra igen, hon grips av panik och springer in i sin lägenhet och sedan till sitt rum. Allt blir tyst… Sedan hör hon rösen skrika: DÖDEN ÄR FRAMFÖR DIG!
- Tyst! skriker Isabella
Hon slänger sig på sängen och grepar tag i en kudde som hon sätter över sitt huvud så hon inte kan höra rösten.
- AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! skriker Isabella och vaknar
- Gumman! Ligg still det var bara en dröm, säger Isabellas mamma
- Va? säger Isabella
- Jag måste till jobbet nu! hejdå säger hennes mamma
- Aa okej, säger Isabella förvirrat
Isabellas mamma ropar hejdå igen och stänger ytterdörren.
- Va!? Var allt bara en dröm? säger Isabella för sig själv
Hon sätter sig på sängkanten. Konstigt, allt kändes så verkligt tänker hon
- Nä men nu måste jag upp till grannen och kolla
Isabella sätter på sig kläder och skyndar sig till grannens lägenhet, hon ser en skylt på dörren som står: Är på semester.
- Ohh… tur att allt var en dröm, säger Isabella för sig själv.
- Dröm? Vad för dröm? säger någon bakom henne
Isabella vänder sig om och ser en man hålla i resväskor. Det är hennes granne.
- Dröm? ehm… äsch, det var inget! säger Isabella och går in i sin lägenhet.
- Okej, hejdå säger grannen
- Hejdå, säger Isabella tillbaka.
Isabella pustar ut och tycker det är skönt att allt var en dröm.

Det utländska rummet
Det var en gång en pojke som heter Anders Andersson, han har mörkt brunt hår och gillar att spela tv-spel. Han spelar väldigt ofta och ibland går det för långt. Han har gott humör nästan varje dag. Där han bor är det ofta regnigt, Anders blev spelnörd pga av att det regnade jämt.
Han brukar spela från och med kl 15:00 till klockan 20:00, hans mamma ville så hemskt gärna att han skulle sluta men ingenting funkade. Annars på sommaren brukade han vara ute och bada ofta, när han är i skolan brukar han alltid somna på lektionerna. Han hade jättedåligt betyg så han fick gå om sexan.

På en fredag så var Anders på väg hem från skolan, men när han gick ner i trappan så råkade han trampa fel så han snubbla och bröt benet. Han fördes snabbt till sjukhus och blev gipsad, det gjorde väldigt ont tyckte Anders så han tänkte sova. När han vaknade upp så var han i ett rum som verkar vara utländskt. Det rummet hade massa med olika möbler tex skrivbord, stolar, bord och en balkong med konstiga mönster. Bordet var ljus brunt, stolarna vita och så är balkongen självklart vit för att det ska bli kallare. Plötsligt stod Anders mamma i rummet.
- Hej Anders, det kanske verkar otroligt men vi har flyttat till Grekland.
- Hur hann ni det?
- Du har sovit i ett helt dygn, svarade mamman.
- Vi flyttade av ett skäl, för att få slut på ditt spelberoende, så därför tog vi inte med datorn och tv.
- Hur länge ska vi stanna? frågade Anders.
- Vi ska stanna här i två månader.
Med tiden vande Anders att vara ute mycket mer. Men en vecka senare kom hans mamma på att Anders gick till ett spelcafé där man kan spela gratis. Mamman blev arg och gav honom en veckas utegångsförbud. Mamman blev arg och gav honom en veckas utegångsförbud.
Varje dag så låg Anders på sin säng och inte gjorde någonting. Han saknade verkligen Sverige. Efter en veckas tid så fick Anders gå ut och hade lärt sig en läxa. Nu när Anders var ute så mycket hade han aldrig tid att vara med sin mamma, så mamman tvivlade att det var bra att de åkte till Grekland. Anders fick många nya kompisar på en månad, han tyckte det var tråkigt att det bara var en månad kvar i Grekland. Men nu var det dags att säga adjö till sina nya grekiska vänner, det var svårt men det gick bra ändå.

Dom landade på Arlanda flygplats sent en kväll, och Anders tyckte faktiskt att det var skönt att komma hem till Sverige trots sina nya kompisar i Grekland. När dom kom hem så hade Anders mamma ett samtal med Anders om hans tv-spelvanor, dom kom överens om att Anders endast fick spela en timme per dag. Det tyckte Anders var ett bra förslag.
Med tiden hade Anders mer tid att göra nyttigare saker än att spela tv-spel varje dag, hans nya intresse var att spela pingis.

Dagen efter han kom tillbaka från Grekland var det skoltid igen, han arbetade mycket bättre och fick mycket bra betyg. Han somnade aldrig på lektionerna och visade sig alltid intresserad av skolarbetet. Anders bestämde sig att aldrig mer bli beroende av tv spel. Hans mamma var stolt över Anders den senaste tiden.

Det Hemsökta Rummet Del 1

Paulo satt ute i trädgården med en drink i handen. Det var ganska var ganska varmt ute men inte sommartemperatur, kanske runt 20 grader. Humöret var på topp och det som slog honom var att Avilés, staden som han var född i och Altea, där han satt nu inte hade något gemensamt förutom vädret förstås. Den kalla drinken hjälpte lite grann mot värmen. I sitt hotellrum har han en tavla på den som byggde hotellet. Den damen dog i Paulos rum när hon skulle städa det, ingen vet hur hon dog men hon hittades död av en hotellgäst. Sedan dess har ingen vågat checka in i det hotellrummet. Receptionisten är lite skum , hon har långt svart hår som hänger över ansiktet. Sminket gör henne ännu läskigare, speciellt det röda läppstiftet. Hon har inte fått något annat jobb när hon har var yngre för att företaget var rädda för att det inte skulle gå bra med henne i kassan. Kunderna kanske inte ville komma tillbaka utan skulle välja en annan affär. Men det brydde inte sig den skumma tjejen vid namn Blanka om.  Hon stod bara helt still och stirrade på den skruttiga entrédörren. Nu är det dags att gå in tänkte Paulo och reste sig ur solstolen. När han kom in gick han till Blanka för att få tillbaka sina nycklar till rummet. Paulo hade inte tagit med sina nycklar ut för att han hade inga fickor på sina badbyxor. På vägen upp till rummet såg han hotellets städerska som påminde Paulo om mordet i hans rum. Det var ju när hon skulle städa rummet som hon dog.

Det Hemsökta Rummet Del 2

- Är det okej om jag städar ditt rum nu? frågade städerskan irriterat.

- Ja, det är okej. Men varför låter du så irriterad?

- Jag låter inte bara irriterad, jag är irriterad också. Det här jobbet är det sämsta jag någonsin haft!

- Oj, förlåt om jag störde, sa Paulo snabbt.

Han småsprang ner för trapporna och var på väg ut igen. Det var fortfarande soligt ute så Paulo började gå ner mot stranden som låg 100 meter ifrån hotellet. Fint väder var nästan det bästa Paulo visste, förutom fiol förstås. Han hade spelat fiol sedan han var åtta år. Alltså så har han spelat det i 17 år till och med idag. Stranden var fin som vanligt och vattnet var nästan ännu finare. Paulo kände direkt doften av Medelhavet. Det påminde om hans barndom, hans mamma brukade ofta ta med Paulo till stranden. Badkruka har han aldrig varit heller. Han tog av sig skorna och började gå längs strandkanten. Det började bli varmare och varmare så Paulo fick hålla ögonen öppna efter ett ställe med skugga. Ett träd lutade ut från den lilla skogen som gav skugga, dit gick Paulo och satte sig. Han tittade ut mot vattnet och undrade hur mycket fisk det fanns just där. Den frågan tyckte Paulo var intressant, men svaret var nog omöjligt att få reda på. Efter att han hade suttit i skuggan i en halvtimme så kom han att tänka på städerskan. Hon borde vara klar nu tänkte Paulo och reste sig upp och började gå upp mot hotellet igen. Kvällen närmade sig och tröttheten började ta över hans kropp mer och mer. Här han tittade in i den lilla spegeln som stod på bordet insåg han att han såg en lite annorlunda Paulo. Det här stället hade förändrat honom lite, han hade blivit lugnare. Senare när han hade gått och lagt sig så kunde han inte sova. Det började höras röster runt om Paulo som han inte kunde få bort. Han kollade in i den gråa väggen, tavlan på damen som byggde hotellet hängde lite snett och badrumsdörren hade öppnat sig. Det blev en läskig stämning i det lilla rummet.

-Jag kommer aldrig vara borta från dig, sade en mycket kuslig röst. Paulo satte händerna för öronen och kudden över huvudet, han prövade allt men inget fungerade. Rösten hördes igenom allting. Svetten rann ner för kinderna och rädslan blev bara större och större. Till slut orkade han inte mer, Paulo bestämde sig för att säga till någon av personalen på hotellet. Sängen kastade han sig ur och sprang ner för trapporna och började leta efter någon personal. En svartklädd man med ficklampa satt i en stol framför dörren. Paulos hjärta började dunka snabbt.

- Hallå? viskade Paulo ut i rummet.

- Va? mumlade mannen och reste sig upp och tittade mot Paulo.

- Vem är du? frågade Paulo lite fundersamt.

- Jag är nattvakt här på hotellet, svarade han med en mörk röst.

- Jaha, jag kan inte sova för jag hör en läskig röst runt mig hela tiden, jag har lidit med det här i en vecka nu, är det något speciellt med mitt rum?

- Vilket rum bor du i?

- 63

- Ja! Har du hört talas om damen som byggde hotellet? frågade nattvakten försiktigt.

- Ja, det har jag. Hon dog i rum 63 när hon skulle städa det.

- Just precis, sedan dess har det rummet varit hemsökt. Damen kommer fram varje natt. Om du inte kan sova så vet jag ett rum du kan låna över natten.

Mannen visade Paulo fram till hotellrummet tre.

- Varsågod.

- Tack så mycket!

Det Hemsökta Rummet Del 3

Paulo vaknade av att solskenet strålade in genom fönstret. Äntligen hade han fått sovit gott och var mycket glad. Men han hade fortfarande kvar några minnen från gårdagens natt. Idag behöver Paulo åka tillbaka hem. Han tyckte det hade varit en bra vecka med bra väder också. Väskorna var packade och Paulo checkade ut och gav sig av ut till sin bil.

LYCKORUMMET

Han heter Jon och är 14 år gammal. Jon bor i en villa som ligger i Estland. Hans rum är litet men öppet. Han är kort, men han har kraftiga ben och armar. Den här 14 åringen vet att han springer snabbast och att han är bäst, för han tror på sig själv. Det brukar vara varmt i det område han bor på så Jon brukar vara ute jämt.

Jon springer genom mörkret, han hör ljud bakom sig och börjar springa snabbare. Han vet att han är snabbast. Äntligen är han ute ur mörkret och medvetet saktar han ner sitt tempo. Väl framme vid sitt hus börjar han banka på dörren, som vanligt öppnar mamman Alaysa dörren. Den här 14-åringen har ingen pappa för han mördades. Det första Jon gör när han kommer hem är att han går upp till sitt rum, han är arg som vanligt, eftersom han saknar sin pappa. När han kommer in i sitt rum så börjar han skriva ett brev till sin mamma att han ska till Lettland och leta efter den personen som dödade hans pappa. Jon vet att pappans mördare håller hus i Lettland för han mördades där. Tåget som varje dag åker till Lettland och tillbaka till Estland ligger tio minuter bort från deras hus, men Jon vill ta en genväg, för han vill vinna tid, den här vägen leder genom skogen så han är lite rädd. Han är rädd för skogen för han såg en död hund där förra året så nu tror han att hundens ande är där.

Nu börjar han packa ner sina kläder i soppåsen som ligger under hans skrivbord. Hans äventyr börjar nu. Han måste hoppa ner från sitt fönster, annars kommer Jons mamma att se honom när han går ut. När han väl är framme vid skogen börjar han springa för han börjar bli rädd.

När han är framme vid stationen börjar han låtsasgråta framför vakterna så att de släpper in honom utan att han betalar, och det gör de. Nu är han inne på tåget som ska till Riga. Resan kommer att ta ungefär en timme.

Nu tänker Jon att det är bra att tåget åker till Riga, eftersom att det är det största stället i Lettland. När han är framme i Riga så springer han ut i gatorna för att han inte vill åka fast av vakterna. Han börjar fråga folk vart Ruinegatan sex ligger för det var där Jons pappa bodde när han jobbade i Lettland. En man kommer och säger att den ligger åt vänster om den här rondellen och då börjar Jon röra på sig. När han är framme går han in i huset, dörren står på glänt. Det är mörkt men ändå fortsätter han, Jon börjar gå upp för trapporna och ser en stängd dörr. Han försöker öppna den men det går inte, istället backar han och slår in dörren. Rummet verkar vara obebott och gammalt. Det finns en soffa åt vänster i rummet, en bänk och stol åt höger, ett fiolfodral som ligger på soffan och tapeterna verkar vara vinröda och gamla. Han känner sig trött och det börjar bli sent så han bestämmer sig för att sova i sängen som ligger åt höger i rummet.

Nästa dag vaknar Jon med ett ryck för han hör skatorna flaxa mycket.

Jon märker nu att det finns ett fiolfodral på soffan så han blir nyfiken och öppnar den. Nu ser han vad som finns i den, en AK-47 och en granat. Då blir han lycklig och tänker att han kan hämnas på mannen som mördade hans pappa med att slänga granaten på mannen så att den sprängs framför honom. Han försöker gömma vapnet och granaten under sin tröja men de syns ändå, så istället lägger han de i soppåsen som är ganska stor och mörk, så att folk inte tror att han går runt på gatorna med en granat eller ett vapen.

När John ska ner för trapporna och ska ut så ser han något fyrkantigt som ligger på golvet. Då blir han nyfiken igen och tittar vad det står och där ser han vad det står…………

”Misstänkt för mord” och en bild på mannen som var misstänkt. Under det så står det också Jons pappas namn och att han hade blivit mördad. Jon river bilden på mannen och rusar ut på gatorna.

Han frågar folk om de hade sett mannen på bilden men nej, ingen har sett honom. Men han tappade inte hoppet och fortsatte att fråga men då frågar han fel person, det var ”Han”.

Mannen frågade Jon, ”Men det där är ju jag, vad ska jag hjälpa dig med?”.

Jon viskar så här, ”Jag ville bara fråga om du hade sett min pappa här någonstans, min pappa liknar dig på just den här bilden”.

Mannen svarar så här, ”Nej jag har inte sett din pappa här någonstans”.

Då sa Jon, ”Hejdå”

När mannen var ungefär fem meter bort från Jon så började Jon följa efter honom.

Mannen saktade ner sin fart när han var vid ett hus, han gick in och låste dörren. Jon började komma närmare huset, till och med ända till fönstret. 14-åringen kikade in genom fönstret, då såg han många personer där som inte såg snälla ut, de hade mycket sår och de såg inte glada ut. Nu började Jon tänka ut en plan som skulle lyda så här. Han skulle hoppa in genom fönstret med granaten i handen dra bombkorken lägga den där och den skulle sprängas framför dem. Men så gjorde han också, Jon slängde in sig genom fönstret drog bombkorken la granaten där, hoppar ut igen och då sprängdes den med ett mycket stort ljud. Nu hoppar han in i huset igen genom fönstret och då märker han att det brinner. Han ser att mannen som dödade hans pappa är död, då tänker han att uppdraget är slutfört.

14-åringen vill komma till sin pappa som är på himlen, så han skriker, ”Farväl mamma!”.

Mystiskt mord i rummet

Det började med att Legente åkte på semester till ett fort i Grekland med vacker utsikt över havet. När han kom dit blev han välkomnad som en vän. Han såg att man höll på med en utgrävning inne i fortet. Fortet hade ett litet hotell med några rum. Legente gick upp på den delen av fortet där man kunde blicka ut mot havet. Då träffade han på en gammal bekant.                                                                                                - Serb Stenskog, vad gör du här?                                                                                                                                    - Jag skulle precis fråga samma sak.                                                                                                                                – Jag är här är på semester, jag har hört om det här stället och dess skog, vackra utsikt över havet, klipporna och den sköna sanden.                                                                                                                           – Jag har samma skäl, förutom sanden, förresten är det inte så att båtar har vita segel när dom seglar?

- Jo hurså?                                                                                                                                                                       – Jo det är bara det att båten där nere i viken har röda segel uppe. Men jag känner igen honom, han har ett rum här, jag såg honom i matsalen igår.                                                                                                 - Det är skumt, men det är förmodligen inget speciellt, när jag ser honom så kommer jag fråga varför.

- Tills då, ses vi, hejdå.                                                                                                                                                     Legente bestämde sig för att gå och vänta på middagen som alla andra. På vägen dit såg Legente Simir Alma och Siberg Alma, de två personerna som först välkomnade honom. Man hörde på efternamnet att de var gifta, ändå tycks det som om någonting tyngde henne, han bestämde att fråga henne vad som tyngde henne efter maten. I matsalen såg han några andra personer som han mötte ute i ingången, de heter Simlika och Elmen Stir, man kunde förstå att Simlika är betjänt åt Simir på grund av namnlikheten och kläderna hon har på sig. Då från ingenstans kom en fetknopp in i matsalen och efter honom kom herr Stenskog. Han började direkt att prata med Legente.                                                                                                             – Legente där är du. Ser du den där feta killen där borta, det är han som äger båten med de röda seglen. Nu har du skansen, gå till honom och fråga varför han har röda segel istället för vita segel. Legente gick till bordet och sate sig framför honom och började prata.                                                                                                                     - Åhåj polarn, hur kan jag hjälpa dig då?                                                                                                     - Hej jag heter Legente och jag vill ställa några frågor.                                                                             - Vilka  sorters frågor skulle det vara?                                                                                                        - Första frågan är vad heter du, andra frågan varför har din båt röda segel?                                                                                                                 - Oj det var svåra frågor, förutom den första, jag heter Bres Oken, och jag har röda segel därför att jag måste ha det i mitt jobb.                                                                                                                             - Vad sorts av jobb håller du på med?                                                                                                        - Mitt jobb, det är ö fraktar lite här och där, kan vi prata om nått annat nu.                                                                                                             Då märkte Legente att han blev ganska arg så han vågade inte riktigt fråga flera frågor och började långsamt gå till de andra. När matten äntligen kom så pratade någon om en dold grotta på stranden, men när personen berättade om grottan så hostade Bred och började gå därifrån, samtidigt såg Legente att Simir Alma och Elmen Stir blickade mot varandra som om det såg ut som om det var en kärleksblick, tydligen såg Siberg Alma också det därför att han gick från matbordet utan att äta klart och han såg ganska arg ut också. Efter maten frågade Legente vad det var som tyngde Simir. Hon berättade att hon var gift sig två gånger, hennes första man var en amerikansk spion som hette Derd Alma, Istället för ett vanligt bröllop hade de ett militäriskt bröllop, tre dagar senare skulle han ut på uppdrag, två dagar senare fick hon reda på att hennes man hölls fången för spioneri, plötsligt en dag fick hon ett brev från Derd där det står, Om du gifter dig med någon annan så dödar jag dig, Simir gick till militären för att fråga om Derb hade rumt, det var dessutom sant, under den tiden vågade hon inte prata med killar men då hände något. När hon läste i tidningen stod det på framsidan att ett tåg hade krashat i närheten och bland offren som stod i tidningen var Derd Alma en av de. Simir blev förstås glad att hon kan träffa pojkar igen utan att bli hotad. Men då en vecka senare kom hotbreven tillbaka, först trodde hon att det var ett gammalt brev som hon tappat där men när hon umgås med någon kille så kom det alltid ett brev till och med när hon bara frågar efter en pojkes namn. Hon orkade inte få mer brev så åkte hon till grekland för att slipa allt. Där träffade hon en ung man som hon gillade, hon frågade vad han hette, sen började de dejta. Men sen hände något otrolikt dåligt, hon började få brev igen. Och under en natt såg hon en gipsmask som skulle likna dödens ansikte, hon svimmade självklart och när hon vaknade så mins hon det ändå. Hon bestämde att gå till polisen, Men polisen kunde inte hjälpa henne därför att skrivstilen liknar exakt den skrivstilen ho skrev i pappret för att komma in. Hon blev väldigt lessen, hon bestämd att försökte att skaffa en kille till, om det skulle komma ett brev till så skulle hon sluta med killar för evigt. På vägen hem möte hon en man med skägg och mustasch hon tyckte att han såg vänlig ut, de började prata och blev vänner. På eftermiddagen väntade hon på hotbrev, hon väntade så länge att hon somnade där hon satt. Nästa morgon när hon vaknade var det fortfarande inga brev på mattan. Hon blev överlyklig och började springa hem hos mannen, manens namn var förresten Sviberg. När hon kom fram till honom frågade hon direkt dom kunde gifta sig seg med varandra. Han blev förstås förvånad men sa ändå ja. Sen ville båda tillbringa sin smekmånad i fortet i Greklands kust med hotell. Där slutad hennes berättelse. Legente tyckte det var väldigt upplysande. Senare på dagen frågade legente en man var alla var. Mannen berättade allt det som han viste. Simlika var i boksalen för att välja en bock, Simer var i sitt rum och vilade, Silbergh är på sin arbetsplats på taket över Samirs rum, Elmen visste han inte desamma med Bres, men han anade att Bres höll på att segla med sin båt. Legente tackade manen ödmjukande, plötsligt kom Simlike springande mot Legente även sin ålder. När hon kom fram berättade hon att Simir Alma har dött i sitt rum. Legente blev förskäckt av nyheterna. Senare kom polisen dit för undersökning, det enda de kunde hitta var en blodfläck på mattan en meter från offret och på offret. Alla som var i närheten av mordet samlades i ett rum. Man började med utfrågning, först började man med Simlika, hennes historia var att hon var i biblioteket och läste en bok på undervåningen när hon hörde ett kort skrik men fortsatte att läsa, först frågade Legente varför hon inte gick upp och kolade, hon sa att hon trodde att Simir hade en mardröm, sen frågade Legente vad för sorts bok hon läste, det var en bok om städning berättade hon, sen var det Silbergh tur, han berättade att han bara var på taket för att forska, ja gick ner för att se hur Simir mådde, sen såg jag henne ligga där på golvet sen skrek jag och alla kom dit. Här hade Legente inga frågor tydligen. Sen kom de andra in och sen berättaded de. Elmen berättade att han var på stranden varför ville han inte säja, Bres berättade att han seglade varför vågade inte Legente fråga. Senare på dagen när han gick till fyndrumet med Serb Stenskog hittade de en mask som skulle likna dödens mask, när de fortsatte leta så hittade de ett stort stenhjul bland artifakterna som hade blod på sig. Då kunde man tro att Silberg hade begått mordet, men varför ge sig på sig sin egen fru om inte……

Senare på dagen samlade Legente alla misstänkta, när alla var där så började han prata.

– Skära vänner, under min forskning har jag kommit fram till att den som mördaren är ingen annan en Silbergh Alma.

– Hur kan du veta det om jag får fråga.

- Därför att du inte heter Silbergh alls utom Därd, du överlevde olyckan och byte namn och pass med en död passagerare, jag kunde fatta det av hotbreven och ansiktsuttrycket som du visade på matbordet när du såg Simir och Elmen stirra på varan, mordvapen stenhjul och mask, mask för att loka Simir upp ur soffan ut ur det orange rummet ut på balkongen där du släpper hjulet på henne, är det inte så?

-Jo.

Sen kom polisen och hämtade honom. När semestern var slut så ville Legente hem men före han åkte berättade en polis att Elmer alldeles själv arresterade Bres och två fågelskådare för knarksmuggling. Han blir nog dekare när han en dag, du får se.

Rubrik?

Han heter Pär och bor på Kungsolmen. Han är har en fin utseende. Han har fint hår som stiger upp och sedan har han rund ansikte och han använder smink ibland och han är populär i skolan och alla tjejer är efter honom men han bryr sig inte för att han gillar att spela fotboll. Han är inte så bra på att spela och ingen av dom andra killarna ropar honom när de ska spela fotboll. Hans favoritlag är Milan och en dag vill han spela i sitt favoritlag. Pärs mamma Linda är tandläkare men hon är gravid och hon har mammaledig. Hon kommer att föda om en månad. Hans pappa Johan är städare i ett sjukhus. Pär har ett fint rum som är stor. Han har både fiol och gitarr i sitt rum. Han gillar mest att spela fiol. Pär ärvde sitt rum av sin brorsa som nu är fotbollsproffs i Inter.

En dag så hade han ett prov. Han fick noll av tio rätt. Men sen skrev han en etta bredvid nollan så att det blev tio av tio rätt. Man måste visa sina föräldrar så Pär gjorde det. När han visade provet för sin pappa . Hans pappa blev mycket glad men Pär blev ledsen och han  skulle exakt säga att han hade skrivit till en etta bredvid nollan så det blev en tio till sin pappa så gick Johan upp kollade på sin son och frågade:
- Du var inte så bra förra året men nu är du bra min fina son. Jag måste köpa en fin present åt dig. Pär blev tyst och gick upp till sitt rum.
Nästa dag så gick han till skolan han suddade bort ettan så det bara blev en nolla. Fröken tog alla proven.
Det blev rast alla killar gick och spelade fotboll men ingen ropade honom så gick han till biblioteket. På vägen ditt hittade han en keps som det står 10 på . Han tog på sig kepsen han hittade. Han gick till det lilla akvariumet som var i biblioteket.  Han frågade om han fick mata fiskarna och hon svarade ja. Han tog lite mat och gav fiskarna men  en fisk som var så dum hoppade utifrån akvariumet men Pär tog den  och men tappade sin keps ner. Han tog upp den och satt på sig kepsen fast den var blöt och gick till sina kompisar som spelade quiz. Han lyssnade på frågorna och han kunde alla frågor utan problem fast han inte är så smart.
Han gick upp till klassrummet satte sig på sin bänk. Det här var ett prov dom skulle göra och det var historia. Han svarade på alla frågor som han på riktigt inte kunde.  Det blev rast och han gick till fotbollsplanen för att spela fotboll. Han gjorde 6 mål och Milans ägare såg när han spelade. Han blev imponerad av honom och han hette Julio Cesar. Han kom fram till Pär och undrade:
- Hej jag heter Julio Cesar och jag är Milans ägare och jag vill köpa dig till Milan. Du kan åka med mig till Italien och du kommer att få 20 000kr per månad. Alla killar gapade när Milans ägare blev tyst. Pär gav Johans nr och sedan sprang han tillbaka till fotbollsplanen för att kicka lite med bollen. På kvällen gick han ut med sin pappa. Han berättade om Milans ägare som var intresserad av honom. Johan var tyst och lyssnade och efter sade han:
- Om du vill åka till Italien så får du göra det men jag vill att du stannar.
- Varför? undrade Pär.
- För att du är min son och jag vill ha min son bredvid mig. Pär blev tyst och tänkte att han ville spela i Milan men att han inte ville lämna sin pappa så han blev tyst och dystert på allting.
Nästa dag fick han tillbaka sitt prov och han hade fått 15/15 rätt. Han gick till sjukhuset för att se sin pappa och visa provet. När han kom fram till sjukhuset så pratade Milans ägare Cesar med Johan. Johan bara nickade och sedan sa han :
- Ok Pär får åka med dig till Italien men bara om han går i skola där borta också. Cesar nickade.
Cesar gick och Pär kom fram till sin pappa och sade mycket bestämt:
- Pappa kommer jag att få åka till Italien. Johan nickade som ja. Pär blev glad tog upp provet och visade för Johan. Johan blev glad gick till sitt skåp och hämtade något. Han sade:
- Det här är din present jag lovade dig min älskade barn.
När Pär öppnade paketet så såg han dom finaste fotbollsskorna. Han blev nästan kär i dom men slängde ner paketet och gick och kramade sin pappa.
Nästa dag var han på väg till Italien med Cesar. Cesar kisade när Pär kollade på honom. Pär var så klart glad. När han var framme i skolan han skulle bo i så kom några killar fram och sade vad dom hette. Pär tränade hårt med sina nya skor och sin keps. Han blev kallad av tränaren att gå på matchen mot Inter.
Den dagen han skulle spela match mot Inter sitt livs första match. Han hade kepsen på sig och skorna som vanligt och efter började han spela fint för att kepsen var magisk. Han märkte det nu att det var kepsen som hade hjälpt honom. Han gjorde 3 mål och Milan vann 3-2 över Inter men Pär blev skadad kunde aldrig mer spela fotboll. Han skulle åka tillbaka till Sverige när någon stor olycka inledde. En bil åkte snabbt och rakt på Pär som var ledsen. Dom tog han till sjukhuset men han dog.

I Sverige begravde dom honom och hans mamma tappade barnet. Hans pappa fortsatte att gråta. Också blev det kaos.

Rånet i rummet

Hon vaknar upp med ett ryck. Hon märker att hon är helt genomsvettig på kroppen. Hon känner på sig att hon inte är ensam i rummet som hon borde vara då hennes föräldrar har åkt in till huvudstaden Paris. Det är kolsvart i rummet och hon ser inte vad som händer i huset. Äntligen hör hon dörren stängas. Hon kliver raskt upp ur sängen och tittar ut men personen är borta.

Det här är Magdalena. Hon är 14 år, snart femton. Hon har inga syskon. Magdalena är dotter till en av de rikaste männen i Lyon. Innan Magdalenas mamma hade träffat pappan var hon en vanlig piga hos kungen.  När Magdalena föddes hade mamman och pappan önskat en pojke men det blev en flicka så hon fick lära sig att rida, skjuta pilbåge och gå i skolan. Magdalena brukar inte ha så mycket att göra så hon är mest i sitt rum.

Magdalena tänder snabbt lampan i sitt rum, springer till köket, tänder lampan i köket men hon ser inget speciellt. Magdalena springer in i vardagsrummet där ser hon att allting ligger huller om buller. Hon genomsöker rummet men inget är stulet. Magdalena springer in i pappans arbetsrum där hon ser en sak som får henne att tappa hakan. Pappas kinesiska vas är borta och det är där han har alla pengar. Magdalena springer till sitt rum och med slarvig handstil skriver hon ett brev till sina föräldrar.

Föräldrarna kommer hem tidigt på morgonen. När pappan ser vad som är stulet kontaktar han polisen men får svaret att det inte finns något de kan göra.  Då sätter han upp lappar i närheten där det står att han ger 10 000 riksdaler till den som hittar tjuven. Dagen efter står det så här i tidningen:

En av de rikaste männen i Lyon vid namn Philippe

har blivit rånad på en summa på 19 000 riksdaler. Philppe erbjuder en summa på

10 000 riksdaler till den som hittar tjuven levande,

På kvällen tittar Magdalena ut genom fönstret, där hon ser en mystik person. Magdalena kan inte riktigt avgöra om det är en man eller kvinna. Hon möter personens blick men tittar bort direkt. När hon tittar noga på personen och hon ser att personen är stor och klumpig. När Magdalena tänker efter är det lite konstigt att personen lät så mycket, för en bra tjuv borde inte låta så mycket under rånet. När mannen går kommer brevbäraren. Magdalena springer ut och tackar för posten och springer sedan in i värmen.

–        Vem var det? Ropar mamman nyfiket från vardagsrummet.

–        Det var bara brevbäraren, svarar Magdalena och springer upp till sitt rum på övervåningen. Det är kallt ute för det är vinter så hon sätter på värmelampan.  Magdalena sätter sig på sängen och börjar läsa. Där ser hon ett liknande fall, det ligger en timme ifrån med häst. Det är då hon bestämmer att hon ska ta tag i fallet själv.  Magdalena ska gå upp tidigt på morgonen och rida till platsen och fråga om de har varit med om samma sak.

Magdalena går upp tidigt på morgonen. Hon går tyst till stallet och tar fram Brunte. Snön ser ut som ett täcke över staden när hon kommer ut. Magdalenas bruna hår fladdrar kraftigt i vinden när hästen galopperar. När de kommer in i staden märker Magdalena att folk tittar konstigt på henne. Då förstår hon att det är för att hon sitter som en man på hästen, men hon ökar bara takten lite och glömmer bort den saken. Snart är hon framme. Huset är gjort av tegel. Hon knackar på och dörren öppnas av en gammal sur tant.

–        Vad vill du? Morrar tanten.

–        Jag vill bara prata om rånet, svarar Magdalena.

Hon ska just stänga dörren ilsket men Magdalena hinner före med foten.

–        Stick härifrån! Skriker tanten som nu börjar bli röd i ansiktet. Magdalena vet vad hon ska göra. Hon springer in i huset och sätter sig i en fåtölj.

–        Vad vill du? Fräser tanten.

–        Jag vill prata om rånet. Min pappa har blivit rånad. Tanten börjar gå med på det.

–        Följ med mig, säger tanten med en lite mjukare röst. De kommer till en källare.

–        Gå ner här, säger tanten. Magdalena tvekar men gör det. Sen stänger tanten dörren och låser dörren. Magdalena är rädd och börjar kallsvettas. Efter några minuter när hon har lugnat sig börjar hon leta efter en väg ut. Det är då hon ser ett fönster som är täckt med någon slags påse för att man inte ska kunna se det. Magdalena slår sönder glaset för att komma ut. Precis när Magdalena ska gå ut hör hon dörren öppnas med ett ryck.

–        Ta fast henne! ropar tanten till några personer. Magdalena kommer precis ut innan de hinner få tag i henne. När hon kommer ut märker hon att solen börjar försvinna. Hon tänker att hon måste skynda sig hem innan hennes mamma och pappa börjar undra var hon är och skicka ut folk för att leta efter henne.

När Magdalena kommer hem bestämmer hon sig för att inte berätta för mamma och pappa vad som tidigare hänt. Gör hon det kanske hon inte får gå ut imorgon och spionera på tanten och hennes vänner.

–        Var har du varit? Frågar mamman med orolig röst.

–        Jag har inte varit någonstans, svarar Magdalena kort.

–        Vi har varit jätte oroliga. Någonstans måste du ha varit! säger mamman mer ilsket. Men det får hon aldrig något svar på för då har redan Magdalena sprungit upp till sitt rum.

Hon ställer sig på balkongen för att ta luft och då hon ser den mystiska personen. Hon springer ut på gården och gömmer sig vid buskarna då hon hör några prata.

-          Vi rånar huset igen och kidnappar barnet, hon ställer bara till med besvär, säger en välbekant röst. Det är tanten.

–        Vad gör vi sen med barnet? Frågar den storväxta mannen som troligtvis har rånat dem förut.

–        Vi bränner henne på bål, svarar tanten. När Magdalena hör det tjuter hon till.

–        Det där var väl inte hon? Frågar den storväxta mannen.

–        Nej! Säger tanten bestämt. Kom så går vi!

På morgonen går Magdalena upp. Hon har inte sovit mycket den natten. Hon kommer ihåg det de sa på kvällen att vi bränner henne på bål. Orden ekar i huvudet på henne. Den här morgonen är det inte lika fint. Vädret har blivit slask och det har blivit halt på vägen. Den här morgonen är det inte lika spännande att ge sig iväg. Hon förstår att det här är på liv och död. När hon kommer fram till huset hör hon röster. Inte så tydligt att hon kan stå utanför och lyssna men hon hör röster. Fönstret hon har slagit sönder är bara ihop tejpad med en tejp. Magdalena river sönder tejpen och kliver in i källaren. Hon känner på dörren in till huset om den är olåst och det är den. Hon kliver in försiktigt, hon hör röster.

–        Vi bränner ner huset, säger den storväxta mannen med glad röst.

–        Nej nej! Vi kan inte riskera att de kommer ut. Vi måste göra på ett enklare sätt.

Men då kan inte Magdalena hejda sig, hon springer fram till dem.

–        Nej, det gör ni inte! skriker Magdalena. Magdalena börjar springa. Hon springer och springer ut genom huset, men efter några sekunder har mannen nästan fått tag i henne. Lyckligtvis springer hon förbi några poliser som får tag i mannen. Några minuter senare har polisen fått tag på tanten.

Mannen och tanten blir dömda till döden, pappan får tillbaka sina pengar men Magdalena får inte sina 10 000 riksdaler men hon är glad ändå.

Tonårsrummet

Det började med en tjej som bor i Stockholm . Hon är 16 år gammal och hon sommarjobbar på en cafeteria i Sätra. Hon är 1,68 m lång. Hon bor med sin mamma, pappa och sin lillebror i en villa med strand i Tensta. Hon kommer ifrån Sverige och USA. Hon heter Whitney. Hennes lillebror heter Kim. Hennes mamma heter Emma och pappan heter Justin. Emma är 39 år och Justin är 38 år. Kim Whitneys lillebror är fyra år han går på dagis. Whitneys skola heter Tenstaskolan. Whitneys pappa jobbar på kontor och hennes mamma jobbar på SOUK gallerian.

En dag så var Whitney på väg till jobbet då var hennes kille Alexander med. När Whitney hade jobbat färdigt skulle hennes kille åka hem och hon skulle åka hem till en kompis som hon skulle sova över, hennes kompis bor vid Torhildsplan. När Whitney kom dit titta de på filmer och åt pizza dom chattade med klasskamrater på Internet m.m. På morgonen åt dom frukost och kollade på MTV. Vid ett tiden gick dom till stan och shoppade lite och vid tre tiden åkte hon hem.

I Whitneys rum finns en vit vägg, hon har en rosa dubbelsäng, hon har ljusblå gardin vid sitt fönster, hon har en garderob med kläder i sitt rum och i taket har hon en vit rund lampa, Whitney har ett svart skrivbord och en lilla data. När hon kom hem var hon jättetrött så hon gick och la sig direkt. Nästa dag, på måndagen, så gick hon och duschade och sedan åt hon frukost. När hon åt frukost tyckte hon att de var konstigt för att när hon gick in till sina föräldrars rum var de helt tomt, sängen var bäddad, hon gick vidare in till sin lillebrors rum där var det också tomt. När hon kollade på klockan var de fem minuter kvar tills hon började skolan så hon hann bara sätta på sig kläder och springa till skolan. När Whitney slutade så frågade hennes kompis om dom kunde göra något men Whitney bara sprang hem.

När hon var hemma satt hennes lillebror och kollade på tv, hennes pappa jobbade och hennes mamma lagade mat. Hon gick in till köket och frågade var dom var i morse men Emma svarade inte och när hon gick in till sin pappas rum så svarade inte han heller. Det verkade  som om dom ignorerade Whitney.

Whitney gick in till sitt rum och såg ett diplom från  hennes jobb och då kom hon ihåg att hon skulle jobba den dagen, så hon sprang till sin bil så fort hon kunde och åkte till sitt jobb i Sätra. Whitneys chef blev arg för att hon var försenad. Whitney fick ihop 300 kronor den dagen.  När Whitney hade jobbat färdigt var hon på väg till garaget. När hon var i garaget och skulle låsa upp bildörren hörde hon ett skott.  Hon kollade sig runt omkring men såg inget, och blev rädd. När hon skulle öppna dörren hörde hon en killröst som var ljus som skrek Whitney!. Hon hörde många röster som skrek Whitney!! De slutade skrika och när hon skulle sätta sig blev hon pistolhotad och när hon blev det så hörde hon röster som skrek ”spring!!” flera gånger. Hon blev hotad för att tala om vart hon bodde men hon svarade inte. Han skrek att hon skulle säga men hon sa aldrig hon var bara helt tyst och grät till slut sköt han henne. När hon låg där såg hon sin mamma, pappa och lillebror. Dom sa ”du är död” och upprepade det flera gånger. Nu var hela familjen död och mördaren fick sitta i fängelse livstid. Mördaren hette Kent Svensson och innan han hade dödat denna familj hade han dödat fem andra människor.

LYCKLIGA RUMMET

Linnea är en tjej som har blont hår, ett vackert ansikte, hon är själv vacker och jättesöt och har fina kläder på sig. Hon är jättesnäll och gillar att gå ut med sin pojkvän som hon älskar jätte mycket och han heter Uzze. Hon är alltid på ett gått humör och ler mycket. Hon bor i en lägenhet som är jättefint. När hon är ute med sin pojkvän så brukar de gå till en lekpark eller ett lugnt område. Just nu är det vinter ute.

En vinterdag, snöflingorna faller. Linnea ska träffa sin pojkvän som heter Uzze. Han ska komma och möta henne vid Silkeborgsgatan. Linnea kan se sin pojkvän från långt håll medan hon sitter på en bänk. Plötsligt hör hon någon skrika ’’Linnea!’’. Hon blev rädd och började springa mot Uzze. Medan hon springer så hör hon ljud bakom sig, det låter som om någon springer efter henne. När hon kom fram till Uzze så kramar hon honom jättehårt och viskar: Snälla hjälp mig Uzze, jag är jätterädd!

- Aaaaa! Skrek Linnea. Vilken tur det var bara en dröm. Säger hon och är alldeles kallsvettig.

Hon kollar på sin väckarklocka som visar att hon är tre på natten. Hon tar sin telefon och ringer Uzze.

- Hallå? Svarar Uzze trött.

- Hallå!? Älskling packa dina kläder och kom hem till mig det är jätteviktigt skynda! Och ta med dig din  kreditkort! Uzze avslutar samtalet och packar sina kläder och springer hem till Linnea.

- Kom, vi åker till Arlanda och tar ett flyg därifrån.

- Okej, men vad är det som händer?

- Jag trivs inte i Sverige, jag drömmer om konstiga saker och hör konstiga saker.

Uzze och Linnea ska ta ett flyg till Paris som ligger i Frankrike. Resan tar tre timmar och nu är de framme. När de kommer ut från Charles de Gaulle, så känner de en enorm glädje för att det är första gången de åker någonstans ensamma utanför Sveriges gränser. De bokade ett rum som ligger på högsta våningen på Hotel Floride.

- Kom så går vi runt i Paris, sade Linnea glatt.

- Okej, svarade Uzze och skratta av glädjen.

Uzze och Linnea är jättehungriga och ska åka till Eiffel Tornet. Det finns flera restauranger där. Efter att de hade ätit av sin mat så gick det upp till längsta våningen i Eiffel Tornet.

De sätter sig på en bänk där uppe och kollar över hela Paris.

- Linnea?

- Aa, älskling?

- Jag älskar dig mest av allt och alla.

- Uzze, jag kommer att älska dig hela tiden glöm aldrig det.

Sedan stirrar de på varandra läppar och de kom närmre och närmre till slut började de pussas och kramas.

- Jag ska bara gå på toa jag kommer snart. Du kan vänta här, sade Uzze.

- Okej, svarade Linnea  medan hon ler.

Toaletterna låg en våning ner. När Uzze hade gått så ställde Linnea sig upp. Sedan var det en man som kom där Linnea var. Han var också från Sverige. Och han hade en konstig väska på ryggen. Väskan hade ett kort rep med ett handtag på.

- Hej Linnea, sade mannen och började skratta.

- Vem är du? svarade Linnea fundersam.

- Jag heter Felix. Jag sa ju att ja skulle komma tillbaka.

- Va! Så det var dig jag hörde i mina drömmar!

Innan Felix hann svara på Linneas fråga så kom Uzze upp och ser Felix så kollar han på honom med nonchalant blick. Sedan kollar Felix bak och hans ögon möter Uzzes. Plötsligt kollar Felix på Linnea och springer mot henne tvärt hastigt och puttar henne.

- Hjäääälp!! Skriker Linnea.

Sedan tar Linnea tag i ett rep som hängde ner från Eiffel Tornet. Men hon orkade inte hålla länge nog. Uzze springer fram och ser ett hårt och långt rep bredvid sig. Han tar repet och kollar ner medan han har panik.

- Håll i dig älskling! skriker han förtvivlat.

Han binder repet runt midjan och sätter fast den andra änden av repet på någon av pelarna där uppe. Efter det, slänger han sig och tar tag i Linnea och sedan gungar de fram och tillbaka och sedan slänger de sig in i Eiffel Tornet. Plötsligt slängde Felix sig och väskan han hade på ryggen var en fallskärm. Felix drar i repet som gör så att fallskärmen öppnas men det går inte: Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeej!

Sedan landade han på marken med rumpan först och blev allvarligt skadad. Det var någon som såg när han ramla och den personen ringde ambulansen. 5min senare kom ambulansen de sprang fram till Felix men han hittades död.

Uzze och Linnea pratar inte om de som hänt utan de kramas bara. Uzze tog Linnea till hotellrummet.

- Linnea vill du gifta dig med mig? Frågade Uzze och höll fram en ring.

- Va! Sade Linnea förvånat. Menar du allvar!

- Aa fullt allvar, svarade Uzze glatt.

- Klart jag vill för jag älskar dig!

Sedan blev de jätteglada och levde lyckliga i alla sina dagar.

Rummet med den konstiga personen

Bulgarien är huvudpersonen, han ser ut som en bläckfisk och är en bläckfisk. Bulgarien har åtta armar som är mycket spretiga och vilda. Bulgarien var väldigt öppen, lite blyg men kunde ändå gå med och göra saker. Han gillar färgen vit och karate, han har tränat karate sedan han var ett ägg. Han är grön men har varit med om mycket så han är ljusare och lite mörkare på vissa ställen. Han bor på land och tänker på att köpa ett hus, Bulgarien har mycket pengar eftersom hans pappa var en get som var mästare i karate. Bulgariens mamma var en ko och mästare i hästridning.

Bulgarien hälsade på sina föräldrar som bodde under vatten i svarta havet. Medans han var där så hälsade han på sin farbror som var en vandrande pinne och lejontämjare, han hade fyra lejon som husdjur under vattnet. Sen var det obehagligt för Bulgarien så han simmade upp för han fick ingen luft.

När han var uppe på land så gick han till sin rullstol MEN! Det var ett mirakel han kunde gå! Han har alltid kunnat gå, men orkade aldrig. Nu gick han, gick och gick tillslut hittade han ett hotell.

Det var mycket vitt och balkongen hade en perfekt utsikt över vattnet så han kunde se sina föräldrars hus. Väggarna hade fina tapeter och golvet var fint.  När han kom dit så hyrde han rummet direkt! Det rummet var jätte trevligt tyckte han men han såg en person under duken på sitt bord och flyttade ut direkt! Han under bordet sprang efter Bulgarien och skrek PERSIKA!!

Bulgarien sprang in i skogen och träffade på sin kusin leoparden han var mästare i pappers vikning. Nu gick Bulgarien och hans kusin leoparden som hette Danmark in i skogen. Danmark tog Bulgarien till sitt hem, ett mycket underligt hem tyckte Bulgarien. Danmark bodde bland stenar, det gillade Danmark men inte Bulgarien för han fastnade alltid med sina armar någonstans i boet.

Lite senare när Bulgarien hade vant sig vid så gick han och Danmark ut för att äta någonting. När dem hade ätit klart så skulle Danmark hem för det började bli mörkt. Snabbt försvann han då började Bulgarien gå ensam. Han kom till kanten av skogen och där fanns en stad, han hade en släkting där som var ett vildsvin. Vildsvinet var mästare i 100 meter löpning, han hette Usain Belgien.

I den staden var det mesta byggt av trä, ingen hade någon aning om varför, men det var bara så. Vildsvinet, Usain Belgien visade runt Bulgarien för han var ute efter ett hus. Bulgarien tackade nej till många olika trähus. Han blev besviken på den här staden. Den får 6 poäng av 10 om 10 är högst, Usain Belgien tackade och sa hej då till Bulgarien.

Nu var Bulgarien på väg till en ny stad, efter en stund så var han framme och då träffade han på Stefan Holland, han är en känguru som självklart gillar att simma  och var borgmästare i staden.

Stefan Holland bjöd Bulgarien på ett hus, men det liknade mer ett slott. Bulgarien visste inte om han skulle säga ja eller nej, då får han syn på den konstiga personen igen. Det visar sig att han heter Max, det tycker Bulgarien är konstigt och annorlunda.

Max bor i slottet, han har gjort det länge men känt sig ensam och nu vill han att Bulgarien flyttar in. Det vill Bulgarien också, han hissar flaggan utanför slottet och flyttar in med glädje. De skaffar sig också en hund som de döper till Sofia.